Kom vi till Peking eller Beijing?

Efter våra fantastiska dagar i Shanghai med våra goda vänner som ständiga vapendragare, tolkar och ciceroner kom vi så fram till Kinas huvudstad med snabbtåget som nådde en toppfart på 301 km/tim. Det var en mycket behaglig tur och vi lutade oss tryggt  tillbaka utan att bli sjösjuka.

När vi kom fram var ju dock frågan om vi kom fram till Beijing eller Peking. Vad säger man egentligen idag om huvudstaden? Jag är uppvuxen med att ha placerat ut Peking på en blindkarta över Asien, med det är trots allt några decennier sedan och numera tycker jag att man allt oftare hör Beijing i nyhetsrapporteringen.

Jag har tolkat det som att staden heter Beijing på kinesiska och att det är därför vi övertagit namnet, ungefär på samma sätt som vi idag säger inuiter istället för eskimåer just för att det är deras eget namn på sig själva. 

Märkligt nog förekom en hel del nyhetsrapportering på svensk radio alldeles innan vi reste och då var det genomgående Peking som nämndes, så jag blev allt mer förbryllad. Nu har jag kollat upp det hela, en undersökande journalist kan inte leva i ovisshet alltför länge, och det är enligt Språknämnden så att kinesiska namn bör återges med det så kallade pinyisystemet, det transkriberingssystem som används av kineserna själva när de skriver kinesiska med latinsk skrift. Då blir det Beijing.

Precis som jag tänkte, alltså. Den äldre stavningen, i det här fallet Peking, lever trots detta fortfarande kvar och används fortfarande i media, men vill du vara modern är det helt klart Beijing du ska säga.

Så nu vet jag att det var Beijing vi kom fram till eftersom vi kom dit 2014. Hade vi kommit dit 1984 hade vi kommit till Peking. Fast då hade vi knappast åkt dit i över 300 knyck i timmen...

Bilderna ovan är tagna på hotellet som hette 161 Hotel och var otroligt mysigt, något som många andra resenärer håller med om. På väggarna i kaféet var stora hus färgglatt målade och i fåtöljerna satt nallar och grubblade över livet. Dem sällskapade jag gärna med över en GT full av små isbitar med hål i.

Första dagen tog vi en tur på stan och där hittade vi marknader som var enormt fascinerande. Vilka djur de satte på spett! Sniglar, bläckfiskar, ormar, skorpioner, tusenfotingar ...

Jag blev inte sugen på någonting, men kan ändå medge att räkorna, krabborna, kräftorna och även frukten faktiskt såg klart ätbara ut ut. Sötast var dock de små vita grisarna. Självklart tänkte jag genast på min förläggare Annika Bengtsson och hennes Grim förlag, där min roman Närmare dig är utgiven. Grim betyder Gris i motvind och de här små söta (bokstavligt talat!) grisarna såg ut att ha fin medvind.

Om jag vågat hade jag köpt en, men det vågade jag inte. Jag är en fegis.